De mest betydande kollagren och kolsänkorna i Grankulla finns i Kasabergets område
Grankulla stads koldioxidbalans har utretts i rapporten som Helsingforsregionens miljötjänster (HRM) har utarbetat för hela huvudstadsregionen. HRM har utrett koldioxidbalansen för markanvändningssektorn i hela huvudstadsregionen åren 2023–2024. I rapporten undersöker HRM de naturliga kollagren och koldioxidbalansen i regionen. Dessutom bedömer de effekterna av ändrad markanvändning på koldioxidbalansen. Med koldioxidbalans avses hur kollagret ändras över tid. Beräkningen omfattar trädbeståndet, jordmånen och låg växtlighet.
Enligt rapporten om koldioxidbalansen finns de mest betydande kolsänkorna i huvudstadsregionen i skogarna, förutom i träden även i jordmånen. Starka kolsänkor är särskilt skogar i mineraljord och i outdikade torvmarker.
Även grönstrukturer i byggd miljö, såsom parker och andra grönområden skapar betydande kolsänkor. Grönstrukturer eller till exempel skogar kan vara kolsänkor om de binder mer koldioxid (CO2) från atmosfären än de frigör. De största kollagren i Grankulla finns i Träskmossens outdikade torvmarker och de utdikade torvmarkerna i Kasabergets södra del.
”Skogarna i Kasaberget är i sin helhet Grankullas mest omfattande enhetliga kollager”, säger Grankulla stads miljöexpert Helena Suomela, som arbetat i styrgruppen för rapporten.
”I tät stadsstruktur är även grönstrukturerna i den byggda miljön av stor betydelse för det totala kollagret”, fortsätter Suomela. I Grankulla bildar grönstrukturerna i den byggda miljön en lite större kolsänka än skogarna. Av stadens trädbestånd ligger 43 procent i den byggda miljöns grönområden och 57 procent i skogarna.
Bearbetning av jorden och ändrad markanvändning påverkar den totala koldioxidbalansen
Rapporten redovisar för första gången även hur ändringen av huvudstadsregionens växtlighet till byggd miljö medverkar till att kollagren minskar. Ändrad markanvändning som är inriktad på byggande frigör koldioxid, vilket försämrar områdets totala kolsänka. Analysen baserar sig på en jämförelse av marktäckande material i Helsingforsregionen åren 2022 och 2024.
”Utifrån analysen syns den ändrade markanvändningen, alltså byggda områden, tydligt på kartorna”, berättar Helena Suomela. Byggandet har också minskat stadens koldioxidbalans, alltså kolbindningen är lägre i Grankulla än tidigare.
Resultaten i rapporten kan ändå inte direkt jämföras med tidigare beräkningar av kolsänkor, eftersom beräkningsmetoderna och det nyttjade materialet avviker från varandra. Dessutom har beräkningsmetoderna blivit precisare. Det är ändå klart att varje ändring i markanvändningen påverkar koldioxidbalansen och att en plan för ökade kolsänkor behövs också i Grankulla. Kollagren och kolsänkorna är en central del av Grankullas klimatneutralitetsmål.
Rapportens geografiska information publiceras som öppen data i HRM:s öppna karttjänst och i gränssnittet.