Valikko

Spansk skogssnigel – trädgårdens skadliga främmande art finns också i Grankulla.


Den spanska skogssnigeln (Arion lusitanicus) är en främmande art som kan orsaka stora skador i trädgårdar och odlingar. Snigeln har påträffats så långt norrut som i Uleåborg. Enligt jord- och skogsbruksministeriets publikation ”Puutarhan haitalliset vieraslajit” (trädgårdens skadliga främmande arter) är det oftast möjligt att med hjälp av rätt små åtgärder hindra snigeln från att sprida sig. I värsta fall måste man ändå behandla stora jordmassor för att utrota snigelbeståndet.


Foto: Kjetil Lenes, CC-BY-4.0
 
Den spanska skogssnigeln blir 7–14 cm lång. Dess färg varierar från smutsigt rödbrun till nästan svart. Undersidan av foten är vit. Den spanska skogssnigeln kan förväxlas med gråsvart kölsnigel, som har svarta kanter på fotens undersida. Den gråsvarta kölsnigeln hör till ursprungsarterna i vårt land och ska därför inte utrotas. Den spanska skogssnigeln äter främst växtblad, blommor och lökar, men också djurkadaver, bl.a. döda artfränder. Den gråsvarta kölsnigeln äter helst svamp och skadar inte trädgården.

Enligt skogs- och jordbruksministeriets anvisningar ska man samla spanska skogsniglar i köksträdgårdar och avliva dem genom att skära dem itu eller lägga dem i kokande vatten. Den största effekten når man om det görs på våren innan de övervintrade individerna hinner lägga ägg. Man kan effektivera insamlingen genom att lägga fuktsamlande brädbitar på marken. Sniglarna samlas under dem. Det är skäl att lägga döda sniglar i ett slutet avfallskärl eller gräva dem i marken så att de inte blir föda för sina artfränder. Om spanska skogssniglar har påträffats i området, är det tillrådligt att hålla gräset och den övriga vegetationen låg och snygg. På detta sätt hittar sniglarna inget skydd mot uttorkning. Det är också bra att avlägsna löv- och rishögarna så att sniglarna inte har övervintringsplatser. Löv- och rishögarna får dock inte dumpas i skogspartier, detta gynnar snigelns utbredning.

Ett annat sätt att bekämpa sniglar är att kalka komposterna. På komposten strös kalk som torkar ut sniglarna. Kalkning av komposter bör användas bara till att bekämpa spansk skogssnigel, eftersom kalk hindrar mikroorganismernas verksamhet. Det är också skäl att undvika öppna komposter. Med björkdestillat kan man begränsa sniglarnas rörlighet. Sniglarna går inte över områden som behandlats med björkdestillat, vilket betyder att man med hjälp av destillatet kan skydda planteringarna. I omfattande skadeområden, såsom odlingar, skalas den mark som angripits av sniglar av på ett djup av 10 cm. Den skalade marken hälls i en grop eller läggs i högar. Gropen och jordhögarna täcks med ett ca 50 cm tjockt jordlager. Ett tjockt och tätt jordlager hindrar sniglarna från att ta sig upp till markytan.

För närvarande finns det två kommersiella preparat för bekämpning av sniglar och snäckor: Mesurol, som innehåller metiokarb, och Ferramol, som innehåller järnfosfat. Ferramol är godkänt också för ekologisk odling.

Mrea info fås via portalen för främmande arter i Finland >