Valikko

Farliga främmande växtarter bör bekämpas i tid.

Främmande växtart print
Många växtarter som används som prydnadsväxter i trädgårdar kan sprida sig i den finländska naturen och ta livsrum av våra ursprungliga växtarter då de oftast saknar naturliga konkurrenter på de nya före-komstorterna. Dessa så kallade främmande växtarter är den näststörsta orsaken till minskningen av den biologiska mångfalden - den värsta är förstörningen av livsmiljöerna. Idag förbjuder naturvårdslagen spridningen av växter av främmande ursprung i naturen.

Staden kommer att publicera en serie om de valigaste skadliga främmande växtarterna och om hur man kan bekämpa dessa. Serien inleds med den farligaste av våra främmande arter, jätteflokan, som kan ge upphov till allvarliga brännskador på huden.

Jättefloka

Jätteflokan har förts in i Finland som trädgårdsväxt på grund av sin ståtliga blomställning och storlek.  Jätteflokan sprider sig snabbt också utanför trädgårdarna där de breder ut sig på ursprungliga arters bekostnad.
Jätteflokans växtsaft orsakar brännskadeliknande sår på huden då den reagerar med solljuset. Känsliga personer kan få luftvägsbesvär och allergiska symtom redan av att vistas i närheten av växterna.

Jätteflokan är lätt att identifiera på de väldiga bladen och som vid 2-3 års ålder är betydligt större än bladen hos de inhemska arterna björnfloka och strätta.  Under det tredje växtåret utvecklas en blomstjälk som på frodiga platser kan bli upp till 4-5 meter hög. Blomställningen är vit och mångförgrenad och kan bli upp till 40-80 cm bred.  

Bekämpning

Bekämpningen av jätteflokor kan gärna inledas i maj. Då är växterna ännu små och lättare att utrota. Mekanisk bekämpning lämpar sig bäst för små förekomster. Huvudroten kapas på 10-20 cm djup beroende på plantans storlek. Små plantor kan man dra upp för hand. Genom att kapa blomställningen förhindrar man att nya frön utvecklas.  Vegetationen kan också täckas med svart, stark plast som inte släpper igenom ljus och vatten. Innan täckningen slås växtligheten med lie och växtavfallet tas om hand. Även glyfosatbaserade bekämpningsmedel kan användas för att bekämpa en omfattande förekomst.

Bekämpning av jättefloka ska på grund av brännskaderisken helst göras under mulna dagar. Vid hanteringen av växten är det nödvändigt med skyddskläder samt andnings- och ögonskydd.  Om växtsaften kommer i beröring med huden, ska huden genast tvättas av med vatten. Om stora områden av huden kommit i beröring med växtsaften, bör man uppsöka läkare.  

Läs mera här>   Jättefloka (pdf) (625.8 KB)


Jättebalsamin

Jättebalsaminen kom till Finland i slutet av 1800-talet och nuförtiden påträffas den också på många ställen i naturen. Jättebalsaminen förökar sig endast med frön och fröproduktionen är riklig då en individ kan ge upphov till 4000 frön. Fröna slungas iväg upp till sju meter från moderplantan. Från trädgårdarna sprider den sig lätt vidare till lämpliga växtplatser såsom komposter, stränder, bäckstränder, vassar och åkerrenar. Många nya bestånd har fått sin början när man har fört trädgårdsavfall utanför tomten.  

 Jättebalsaminens blommor är stora, upp till 40 mm, och samkönade. De växer i upprätta knippen.  Blom-morna är oftast rosa färgade och jättebalsaminplantorna är i medeltal omkring 1,5 meter höga.

Bekämpning

Jättebalsaminen sprids endast med hjälp av frön. Därför är utgångspunkten vid bekämpningen att man förhindrar att nya frön bildas.  Små bestånd (några kvadratmeter eller några ar stora) av jättebalsaminer bekämpas lätt genom att man drar upp de enskilda plantorna så tidigt som möjligt, senast under blomningen innan fröna mognar. Vidsträckta bestånd (flera ar stora) är svårare att få bukt med.  Man kan försöka få bort dem genom slåtter så nära marken som möjligt. Om växten kapas av för högt uppe växer det raskt ut nya skott och mycket små plantor kan också blomma och producera frön.  Uppdragna plantor som blivit liggande eller lagts på komposten kan fortsätta blomma och sätta frö. Därför är det viktigt att se till att växterna inte fortsätter leva efter att man har dragit upp eller kapat dem.

Läs mera här>  Jättebalsamin (pdf) (582.7 KB)

Asiatiska tatarer (Fallopia)

Asiatiska tatarer härstammar från Ostasien och har blivit populära trädgårdsväxter på grund av sin sin tålighet och snabba växttakt. Detta har dock även gjort dem till skadliga ogräs var spridning är svåra att kontrollera.

Stora tatarer erövrar lätt trädgården och tyvärr också närmiljön där de kväver all annan växtlighet. Den så kallade japanska tataren finns på topp 100 listan för skadliga främmande arter och i många länder är det förbjudet att sälja arten.

Den gemensamma nämnaren för asiatiska tatarer är deras storlek samt raka och snabba växtsätt. De bambulika stänglarna/stammarna kan under en sommar växa sig flere meter höga. Tatarerna blommar på sensommaren och hösten och har vita, fransiga blomknippen.

I Finland sprider sig de asiatiska tatarerna vegetativt och kan på en kort tid bilda täta och stora bestånd. Även mycket små rot- eller kvistdelar kan ge upphov till ett nytt bestånd, där av sprider sig tatarerna mycket lätt till nya växtplatser med trädgårdsavfall och jordmassor.

Bekämpning

Om dylika tatarer växer i den egna trädgården bör man först och främst hålla beståndet under kontroll och försäkra sig om att växten eller växtdelar inte hamnar ut i närmiljön. Stjälkar och rotdelar som avlägsnats bör helst torkas eller brännas, i komposten förstörs de först i mycket höga temperaturer (70°C ).

Det krävs tid och tålamod att bekämpa tatarerna . Bekämpningen är lättare att utföra då plantorna är små. De minsta plantorna kan dras upp förhand, för att få upp de större exemplaren behövs det förutom ordentliga handskar även ordenliga verktyg. Först klipper man ner beståndet ända ner till roten med en kvistsax eller röjningssåg, då kan man lättare ta sig an roten och gräva upp den. För att försäkra sig om att växten utplånats, bör alla rotdelar avlägsnas från marken. 
 
Då det gäller stora bestånd kan man använda sig av sk glyfosat-växtbekämpningsmedel.  Jordstjälkarna dör inte med en behandling utan man måste upprepa proceduren flere gånger. Ur miljösynvinkel är det bäst att spruta in bekämpningsmedlet (utspätt 1:1 med vatten) i den nerklippta och ihåliga stjälken så nära roten som möjligt.

Hemmatrådgärdsmästaren slipper lättast undan om han eller hon inte överhuvudtaget släpper in tatarerna i sin trädgård. Man bör inte heller ge plantor vidare eller flytta tatarer till platser där de obehindrat kan sprida sig till närmiljön. Eftersom tatarer trivs i öppna strandmiljöer, bör man under inga omständigheter  plantera arten t.ex. i närheten av sommarstugan.

********

Det rekommenderas att frön och växtdelar från farliga främmande växtarter inte komposteras i hemkomposten utan de bör föras till Kärringsmossen för att s.k. hetkomposteras där eller kan sättas bland blandavfallet.  

Staden bekämpar ovannämnda arter på områden staden äger utgående från tillgängliga resurser.  Årligen avlägsnas ett tiotal exemplar av jättefloka och jättebalsamin kommer igen inkommande sommar att be-kämpas av sommararbetare. Staden önskar således att invånarna på talkobasis kunde försöka hindra att ovannämnda främmande växarter sprids i naturen på ett explosionsartat sätt.

Kom ihåg, det enklaste sättet att bekämpa farliga främmande växarter är att inte plantera ut dessa arter överhuvudtaget i trädgårdar!

Källa: www.ymparisto.fi/