Valikko

Sjöns tillstånd


Sjöns nuvarande tillstånd är en följd av människans verksamhet under en lång tid. Sedan 1920-talet avleddes avloppsvatten i sjön och på 1950-talet var man tvungen att utfärda badförbud för Gallträsk för att sjön var så förorenad. På 70-talet slutade man leda avloppsvatten i sjön, och tack vare det centraliserade avloppsnätet har vattnets fosfor- och kvävehalter sjunkit efter år 1980 och närmar sig de halter som finns i sjöar i naturtillstånd, men den interna belastningen medför att sjön fortsättningsvis är eutrofierad.

Vattenkvaliteten på sommaren i sjöns mest eutrofierade näckrosområde kan karakteriseras som nöjaktig. På sjöns öppna yta och vid utloppet har vattenkvaliteten varit god under de senaste åren. Den totala fosforhalten är under 50 µg/l och klorofyllhalten under 20 µg/l. På somrarna har syreläget mestadels varit bra.Vintern 1995-1996 dog merparten av de stora gäddorna i sjön och även stora mängder mört och abborre, men de senaste tio åren har ingen egentlig fiskdöd förekommit i sjön.

Bottensedimentet i Gallträsk har konstaterats vara lindrigt förorenat på grund av tungmetaller. Jämfört med gräns- och riktvärdena för förorenad mark överstiger endast zinkhalterna i västra ändan av sjön gränsvärdet. Andra tungmetaller i sedimentet som överstiger riktvärdena något är bly, kvicksilver, kadmium och koppar. Man antar att den på området tidigare belägna batterifabriken och soptippen eventuellt har orsakat föroreningen.


Flora och fauna


Flygbilder som tagits under de senaste årtiondena visar att mängden vattenväxter med luftskott och flytblad, främst gul näckros, missne, natar och igelknoppar, har ökat kraftigt i hela sjön sedan 40-talet. Den ända av sjön som är mot Träskmossen har vuxit nästan helt igen. Också hornsärven och näckmossan har ökat kraftigt under de senaste åren. År 2002 inventerades Gallträsks vatten- och strandvegetation och de vanligaste växterna var:

Hornsärv
Kråkklöver
Besksöta
Videört
Igelknopp
Gäddnate
Gul näckros
Missne
Svärdslilja
Näckmossa
Fackelblomster

På 1950-talet påträffades i Gallträsk spädnajas (Najas tenuissima), en i Finland mycket hotad art. Arten har eventuellt setts i sjön också år 1992. I vegetationsinventeringen 2002 påträffades växten inte.

Sjöns fauna är tämligen begränsad. Man har påträffat gräsänder, knipor och bisamråttor. Vid provfiske har man fångat ruda, vars andel av fångsten i regel har varit störst, samt mindre mängder mört, gädda och abborre. Fiskbeståndet är stort med avseende på totalmassan och är på samma nivå som i Nylands mest eutrofierade sjöar, men på grund av fiskarnas stora medelstorlek är antalet fiskar rimligt.